FAQ

Vattenkvaliteten påverkas till stor del av markanvändningen och olika typer av verksamheter inom det område som utgör Bolmens tillrinningsområde. Den akuta risken för att en förorening skall nå ledningsnätet och konsumenterna är högre ju närmare intaget en eventuell olycka sker. Därför är restriktioner i föreskrifterna strängare ju närmare zonen är intagspunkten. Längre bort från intaget minskar den akuta risken på grund av utspädning och långa transporttider. Vattenskyddsområdet syftar då mer till att bibehålla eller förbättra vattenkvaliteten i ett långtidsperspektiv.

Vattnet i Bolmen har redan idag en bra kvalitet och har alltid haft det, är det verkligen nödvändigt med ett vattenskyddsområde?
Ett vattenskyddsområde skall vara förebyggande och framåtsyftande på lång sikt. De föreslagna föreskrifterna främsta syfte är att så långt som möjligt säkerställa att nuvarande vattenkvaliteten inte försämras genom att reglera nuvarande och framtida verksamheter.

Naturvårdsverket i Sverige har skrivit en handbok som ger råd och anvisningar för hur avgränsning av vattenskyddsområden ska göras. I princip måste man beakta hela vattentäktens tillrinningsområde när skyddsområdet arbetas fram. Bolmens tillrinningsområde är dock mycket stort, ca 1600 km2, och det är inte motiverat att hela detta område innefattas i det föreslagna vattenskyddsområdet. För de delar av tillrinningsområdet som ligger på längre avstånd från intagspunkten vid Skeen, främst de delar av sjön som gränsar till Bolmsö samt kommunerna Hylte, Gislaved och Värnamo, motsvarar vattenskyddsområdets yttre gräns en strandzon om 200 m från Bolmens strandlinje.

Vattenskyddsföreskrifterna har sin grund i Miljöbalken som är en lag som gäller i hela Sverige, såväl inom som utanför vattenskyddsområden.

Om det bedöms att verksamheter i vattentäktens tillrinningsområde inte är riskfria, och därför kan påverka dricksvattenframställningen, ska dessa regleras i vattenskyddsföreskrifterna. Nödvändiga åtgärder till följd av dessa skyddsföreskrifter ska normalt bekostas av verksamhetsutövaren.

För de flesta kommer vattenskyddsföreskrifterna inte att innebära någon stor förändring men alla måste värna om vattentäkten som resurs genom att visa aktsamhet och återhållsamhet med det som kan förorena vattnet eller marken i tillrinningsområdet. Aktsamhet medverkar till att minska riskerna och förbättra vattenkvaliteten. Vissa aktiviteter kommer dock att omfattas av förbud eller kräva en ansökan om tillstånd. Varje fastighet med sin verksamhet är dock unik och prövas var för sig. Om man får tillstånd, kan det bli förknippat med villkor.

Ja, under förutsättning att den pågående markanvändningen avsevärt försvåras. Allmän aktsamhet och hänsyn som ändå måste uppfyllas ger dock inte rätt till någon ersättning. Det är mark- och miljödomstolen som beslutar om ersättning ska utbetalas.

Ja. Kostnaden för detta tas ut av respektive kommun som skall pröva anmälan eller tillstånd. Kommunen bestämmer hur hög avgiften ska vara för att täcka kostnaden för kommunens handläggning.

Det innebär att fastighetsägaren, eller annan som vill bedriva dessa verksamheter, antingen måste söka tillstånd hos eller anmäla detta till den egna kommunens miljönämnd (eller motsvarande) innan verksamheten påbörjas. Kommunen kan då ställa vissa krav eller villkor för att verksamheten skall få bedrivas.